Kolmården
Kommunal firade sitt 100-års jubileum och bjöd medlemmar på inträde. I inträdet ingick dessutom baguett o juice som smakade underbart gott i solen.
Emma o Henke gled med på ett bananskal =)
Det blev en kanondag. Tyvärr var det sjukt mycket folk men blir man bjuden på allt sådär kan man verkligen inte klaga. Hade varit en helt annan sak om man slängt ut nästan 1000:- på å gå in men nu var det ju inte så.
Leah var superduktig o knatade runt hela parken utan gnöl o gnäll. Benen var ganska sega sista biten men löftet om en tur i linbanan fick allt fart på dom igen.
Emma o Leah gav sig dessutom på en tur i delfinexpressen. Stolleri...
Besöket i Delfinariumet hade jag glatt klarat mig utan. Fullkomligt kaos när alla skulle in men smidig som man är tog man ytterspåret o gled snyggt o smidigt in. Tyvärr var det knökat där inne i bastun så vi fick stå längst bak med Leah på axlarna. Inte det minsta varmt o tungt... Men Leah älskade showen o skrattade och klappade händerna för fulla muggar.
Det blev en heldag i djurparken med Bamse-teater, prommenader, massa djur, mat o fika, glass i solen.... 17.15 gav vi upp o åkte mot Linkan o bättre trakter igen (jo, Henke, precis så är det) Mötte upp Stefan vid McDonalds där Leah fick käka innan vi drog vidare hem.
Leah är helnöjd med utflykten o att ha fått spendera en hel dag med favoriterna Emma o Henke.
Nellan klagade inte hon heller för den delen, blir man uppassad hela dagen är man nog ganska nöjd med livet =)
Henke servar Nellan med mellis!
Nellie åker snålskjuts med moster
Härlig lunch i gröngräset...
Prinsessan Leah
Nellie-Bellie, min nyfödda lilla bebbe....
Vandring på savannen....
Sötis
En trött o aningens svettig Nellie... Det tar på krafterna att umgås med moster o Henke =)
Godmorgon
Kanske beror på att jag inte kan stänga ena ögat helt så morgonljuset börjar sippra in. Min alldeles egna Wakeup-Light =)
Hur som helst ligger jag där o gnor runt...
Idag slumrade jag visst till strax innan sju o vaknar 20 min senare av att Nellan tjuter av skratt i sin säng. Gissa vem???
Jodå, Leah leker med sin syster o snart skriker båda av skratt där inne.
Väljer att ligga kvar ett par minuter och dra mig.
-Mamma?
-Mmmm
-Du kan ligga kvar i sängen, jag borstar Nellies tänder.
-Mmmm (ofarligt, ligger kvar)
-Mamma. Ska jag diska oxå?
-Näe det behövs inte. (Fortfarande ofarligt, ligger kvar)
-Sov du mamma, jag fixar frukost till mig o ger Nellie välling. Jag kan byta hennes blöja oxå. Bra va?
Dags att gå upp... Fort
Leah vill gärna följa med morfar på en tur...
Ansiktsförlamad, inget att rekommendera...
I måndags domnade min läpp bort och tanden jag fixat började ila som f*n.
Fick en akuttid hos tandläkaren där tandaset fixades. Överbelastning.
Har nog aldrig varit så snabb som jag var den morgonen. Halv 8 ringde tandläkaren att jag skulle vara där kl 8. lätt med två små hemma.... leah dumpades hos sin dagmamma och kära kusin Elin fick snällt hoppa sin sköna sovmorgon o ta Nellan. Tack för det!
Men domningarna blev värre o värre och spred sig under fm över hela högra sidan i ansiktet.
Kl 15 fick jag komma till vc o träffa en urbra läkare. Anders något.
Han gjorde en massa tester (bla. stroke-tester...) Gud var nervös jag var.
Han sa att det var en halvsidig ansiktsförlamning i en yttre muskel eftersom jag har känsel i mun, tunga o på utsidan av kinden.
Fick ögondroppar eftersom ögat inte går igen helt o torkar ut o remiss till öron.
Där var jag i fredags. Fy vad nervös jag var. helt säker på att dom skulle säga att det var något vidrigt.
Även där fick jag göra olika tester. Hörseltester, stroke-tester o ta flera olika blodprov.
Läkaren sa ungefär detsamma där. Att det antagligen kunde vara ett virus som spökar.
Kunde ta 7-8 veckor innan man blev helt återställd igen. Och i dom flesta fall blev man det. Flesta fall var det ja...
Fick en dunderkur kortison utskriven som jag nu knaprar men än känns det inte som dom hjälpt det minsta!
Känner mig så sjukt knäpp. Vill bara gå o trycka upp kinden så man kan prata som folk. Nu känns det som jag sluddrar som värsta fyllot och jag blir helt slut bara av att äta.
Ansiktet känns tungt, som tandläkarbedövning fast utan stickningarna.
Vidrig känsla att inte kunna le som vanligt, att ansiktet inte gör som jag vill. Det bara är där. Stendött.
Kollar spegeln ungeför 167 ggr om dagen för att se om det är nå´n förändring... Men inte. inte än...
Har fått min återtid på Us på fredag. undrar vad proverna visar....
