GOD JUL!
Har insett att jag inte fått iväg ett endaste julkort i år....
Passar på att önska alla God Jul och Gott Nytt År här!
Var rädda om varandra!
Passar på att önska alla God Jul och Gott Nytt År här!
Var rädda om varandra!
Älskade lilla mamma
Onsdagen den 17 december 2008 kl. 14.00
Gamla kyrkan i Åtvidaberg
Kyrkan fylls till brädden, ca. 200 personer kommer för att ta ett sista adjö.
Massor av ljus.
Massor av blommor,
Begravningsgudtjänst för lilla mamma
Känns overkligt eller hur?
Än har jag inte fattar. Eller jo, fattat kanske men jag vägra att förstå och acceptera.
Det där ordet "varför" rymmer så mycket känslor.
En molnade värk av ångest.
Ett avsked är så definitivt men samtidigt kan det vara så fint.
Och det var det,
Där satt vi, massor av människor med sorg. Tårarna rann, snörvlingar hördes, näsdukar blöttes, handblommor kramades, ett leende som trots allt letade sig fram när prästen Lars höll sitt griftetal.
Han hade verkligen lyckats fånga mamma. Det var så ärligt och fint, precis som mamma var, ärlig och fin!
Kyrkan fylldes av körsång av kyrkokören och solosång av Camilla. Tack snälla ni för att ni ställde upp!
Ett extra stort TACK och en bamsekram till vår kusin jockes fru, Tina som själv band kistdekorationen och vårat hjärta. Finare har jag aldrig sett. Hon hade fått med mammas älsklingsblommor och färger.
Tänk att en sådan sak betyder så mycket!
Tack alla ni som skickat kort, blommor, bidrag till cancerfonden och till alla er som kom för att ta adjö av mamma. Det värmde att se att hon betytt så mycket för er också, inte bara för oss!
En stor kram också till gogumman Mia som tyvärr låg hemma och var sjuk och därför inte kunde komma. Saknade dig vännen!
Tack mamma för allt! Sov gott!
Gamla kyrkan i Åtvidaberg
Kyrkan fylls till brädden, ca. 200 personer kommer för att ta ett sista adjö.
Massor av ljus.
Massor av blommor,
Begravningsgudtjänst för lilla mamma
Känns overkligt eller hur?
Än har jag inte fattar. Eller jo, fattat kanske men jag vägra att förstå och acceptera.
Det där ordet "varför" rymmer så mycket känslor.
En molnade värk av ångest.
Ett avsked är så definitivt men samtidigt kan det vara så fint.
Och det var det,
Där satt vi, massor av människor med sorg. Tårarna rann, snörvlingar hördes, näsdukar blöttes, handblommor kramades, ett leende som trots allt letade sig fram när prästen Lars höll sitt griftetal.
Han hade verkligen lyckats fånga mamma. Det var så ärligt och fint, precis som mamma var, ärlig och fin!
Kyrkan fylldes av körsång av kyrkokören och solosång av Camilla. Tack snälla ni för att ni ställde upp!
Ett extra stort TACK och en bamsekram till vår kusin jockes fru, Tina som själv band kistdekorationen och vårat hjärta. Finare har jag aldrig sett. Hon hade fått med mammas älsklingsblommor och färger.
Tänk att en sådan sak betyder så mycket!
Tack alla ni som skickat kort, blommor, bidrag till cancerfonden och till alla er som kom för att ta adjö av mamma. Det värmde att se att hon betytt så mycket för er också, inte bara för oss!
En stor kram också till gogumman Mia som tyvärr låg hemma och var sjuk och därför inte kunde komma. Saknade dig vännen!
Tack mamma för allt! Sov gott!
Sov gott älskade lilla mamma...
Vår varmt älskade lilla Anita har lugnt och stilla somnat in i sitt hem!
Finns inga ord, bara en stor tomhet och en enorm saknad!
Älskade mamma, saknar dig så!
* 29 Januari 1956
+ 4 December 2008
