Johannas Blogg!

Jaha då har vi lyckats ännu en gång!

Leah har haft hög feber i veckan och när lördagen kom var vi fortfarande osäkra på om vi skulle ringa och avboka tiden vi hade hos fotografen i Linkan. Leah var visserligen feberfri men såg fortfarnde full ut på ögonen!

Men efter mycket dittan och dattan och velande hit och dit åkte vi dit. Packade ner ombyten, stressade vägen om McD för att fulla magen så vi slapp en hungrig och grinig Leah på korten.
Kom fram i sista sekunden, Stefan sprang tillbaka till bilen för att hämta påsen vi glömt, började klä av Leah och så small det...

Leah stod på näsan, pannan landade på ett soffhörn och delade sig i två fina delar med blod forsande ut... Typiskt oss va???

Lyckades få stopp på blodet, fick ett fint plåster av fotografen sen var det bara att ringa Stefan att vi måste åka till Us.
Fick tid på jourcentralen så vi skulle slippa kön på akuten.
Väl där gick det fort. Leah var galen och vägrade titta på läkaren. Stackars liten. hade säkert jätte ont min lilla sessa.

Efter velande hit o dit bestämde dom att såret skulle limmas, vilket Leah inte höll med om.
Slutade med en touch av barnmisshandel. Jag fick hålla fast armarna, Stefan benen, sköterskan trycka ihop såret och läkaren limma. Stackars min lilla bebbe... hon skrek så jag trodde hon höll på å dö, vilket det säkert kändes som för henne. Men jag tycker det är bättre att "tvinga" henne fort än att dalta och vela hur länge som helst. Nu var det ju klart på 30 sekunder. Min stackars ängel...

Så som ni förstår blev det inga kort tagna... Var nog inte meningen att det skulle bli några!

Idag är hon vacker som få i pannan... Bula, torkat blod och lim =)
Hoppas det inte blir för fult ärr.

Tänk vad fort det kan gå med dom små rackarna...